Stanley Dickens

Stanley debuterade i Formel Ford 1973. 1978 gick han över till F3. Från 1979 varvade han F3 med Sports 2000. 1982 körde han F2 och var på vippen att få chansen i F1, men tyvärr blev det aldrig så... Han växlade i stället över till Sportvagnar där han vann två titlar i Japan, men den största meriten är utan tvekan Le Mans segern 1989. 

Vad gör du idag?

Jag håller ett öga på motorsporten men är tämligen perifer. Efter min aktiva period som förare har jag drivit egna team och även arbetat för andra organisationer som ”team manager”. I övrigt har jag en del uppdrag inom marknadsföring vilket har varit Leifs (Lindström) och min sidosyssla sedan tidernas begynnelse. Under stundom och framförallt på senare år har det möjligen varit huvudsyssla till och med, i alla fall för mig. Den konstnärliga världen (text och bild) har alltid legat mig varmt om hjärtat och i reklamens universum kan man få viss kreativ stimulans. Det är inte samma sak som konst och litteratur men med lite tur så kan man snudda lite vid originalet.

Vad har motorsporten betytt för dig? 

Oerhört mycket. Den har format mitt liv och varit ledstjärnan under många, många år. Jag har väl genomfört ett tiotal comebacker vilket måste vara ett bevis på en outtröttlig vilja att hänga kvar i sporten. Just nu hittar jag ingen lämplig roll och då får den ligga och puttra på svag värme ett tag. Men det skulle inte förvåna mig om den snart flammar upp igen.

Vad är det bästa med att köra formelbil och varför skall en ung förare idag välja att köra Formula Nordic?

Var och en får välja sin väg och jag kan bara tala av egen erfarenhet. Man måste veta vart man vill för att veta vilken väg man ska ta. För egen del är jag helt övertygad om att den lilla talang jag möjligen hade utvecklades ganska snabbt och effektivt genom mina år i formelbilar. Det var en enorm styrka att ha den grundläggande känslan och precisionen i körningen när jag fick möjlighet att kliva in i de snabba sportvagnarna. Den erfarenheten byggdes i Formel Ford och förädlades sedan i F3 och i viss mån i F2, även om framgångarna uteblev i dessa klasser. Även under mina mest framgångsrika år såg jag till att kontinuerligt träna i formelbilar för att behålla den speciella känslan. Den var helt avgörande för mig. Jag hoppas att dessa ord kan locka en eller annan att satsa rätt.